Om du frågar mig så kommer jag att säga nej.
Nej jag vill inte förälska mig i någon. Inte enbart för att jag snart ska bege mig ut på mitt livs äventyr, utan även för att det är läskigt. Överallt ser jag människor som älskar. Som är lyckliga. Människor som somnar och vaknar upp med sitt livs kärlek varje dag. Människor som håller hand på stan, som ger varandra menande blickar som inte behöver följas upp med ord.
Och jag avundas det. Varje dag. Men jag vill inte ha det? Är det inte underligt? Jag menar självklart vill jag ha det, någon gång, men inte nu. Och det är väl inte det underliga, utan det faktum att jag kan sitta i min säng och känna saknaden och tomheten gräva sig in i min mage. Ge mig den där panikartade känslan av att jag "alltid kommer att vara ensam". Och ändå, när jag väl har någon att dela min vardag med så skräms jag av det.
Jag har provat det här med "no feelings, just sex". Och det fungerar ett tag, tills någon vill mer. I detta fall var det mer att någon trodde den ville och den andra ville inte alls. Och det är aldrig kul att bli sårad, oavsett av vem eller om det inte var med mening. Jag har provat att totalt vara själv. Bara spendera mina dagar åt mig och mina närmaste, men det går inte att inte påverkas av all den kärlek som blossar upp kring en. Jag överanalyserar jämt detta ämne. Skulle kunna bli tokig av det hela.
Men är det egentligen så fel att vilja få känna sig förälskad?
Kommentera