Någon frågade mig om väskan som jag hade på ett inlägg typ tre steg ner. Den är köpt på Gotland förra sommaren, i någon liten sidobutik som jag inte kommer ihåg namnet på. Men den är från Friis & Company så om den finns kvar att köpa så håll koll i butiker som säljer de väskorna! Hoppas de dög som svar!


Svar: Tack för din åsikt eller hur man nu ska säga C.H?
Jag vet inte om jag kan påstå att någon som döper sig till "Mr. Beundrare" och skriver "du verkar ha gjort bort dig totalt. Snälla berätta om det i din underbara blogg!" känns vidare seriöst? Sen kan jag erkänna att jag överdrev och det var onödigt att gå på så hårt. Är inte mer mänsklig än att jag kan erkänna när jag gör fel. Är bara trött på att folk ska lägga sig i, ja, jag skriver ut offentliga saker och det är yttrandefrihet i detta land. MEN ibland skriver folk saker i ett försök att trycka ned varandra. Som du gör genom att skriva att jag framstår som en överspänd, rätt elak, fjortis. Om det är vad jag framstår som, fine, let it be so. Jag är inte sån, det var endast i försvar. Såklart att vad du kan dömma av hur jag är i bloggen inte behöver avspegla den jag är i verkligheten. Så vitt jag vet är jag absolut inte elak och definitivt ingen fjortis. Men det är klart, alla känner ju olika. Jag känner absolut inte personen som skrev kommentaren (men jag kan dock nästan tänka mig vem..) då den inte utgav något namn, vilket hade gjort det hela tusen gånger enklare för mig att urskilja om det var menat ironiskt eller om personen nu tycker min blogg är underbar. Det underlättar många gånger att man skriver namn, jag menar det är väl det hela med att man vill att personen man ger en åsikt ska ta den personligen från just en själv? Hade jag velat framföra en åsikt/fråga hade jag skrivit mitt namn. Fattar inte varför man ska vara anonym, vad vinner man på det egentligen? Om man utelämnar namn så blir ju åsikten hängandes tom i luften. Jag ber om ursäkt om jag gick på för hårt och jag ska absolut ta bort mitt "svar på tal" mot dig, men i fortsättningen får du gärna skriva namn. Det gör allting så mycket enklare då. Tackar för mig!

Svar: Hej! Alltså, jag vill inte försöka få det att låta som om mina föräldrar tycker att det är "okej" att jag dricker alkohol. Det är ingenting dem uppmuntrar eller tycker om egentligen, vilket jag hoppas att alla som läser min blogg förstår! Men precis som de flesta andra föräldrar så uppskattar dem att jag är ärlig, säger vart jag ska vara, sova och gör upp en tid när jag kommer hem. Jag kan lova att det inte har varit roliga konsekvenser alla gånger för min del heller, jag minns inte ens när de slutade vara arga på mig. Jag sa väl: "Ikväll ska jag på en fest, och ja det kommer vara alkohol där. Och ja jag kommer dricka, men jag lovar att komma hem den tiden som är utsatt." Och tillslut funkade det faktiskt, så länge jag håller det jag lovat. Jag har också fått skit för att jag kommit hem för sent eller varit för, ja, dräggig. Men i det stora hela funkar det bra så länge vi har en överenskommelse. Jag förstår att du inte vill ljuga, och det borde du inte behöva göra heller. Pröva att förhandla, det brukar funka rätt bra. Den körde jag med i början haha!  

Hoppas det här var svar nog och att det löser sig med dina föräldrar!