Jag är jätte ledsen för all depphysteri i min blogg just nu. Men jag tror ni har en aning om varför, jag hoppas åtminstone att ni har det. Jag är jätte ledsen över detta och det är så svårt att spela glad då, även fast det är via en dator.

Men jag sitter just nu och gör mig iordning för jag ska till praoen vid 11. Jag vet inte hur länge jag blir där idag med tanke på att det är Valborg, men det skulle inte förvåna mig om dem höll kvar mig bara för att jävlas! Skönt folk det där, har haft en kul vecka. Ikväll är det Valborg, och det är ju alla små fjortisars debut helg. Ni vet när dem ska kröka och röka och kanske pöka också, jo jag har ju varit i den där sitsen. Fan vad C00L man var då! Man blev "full" på häxblandingar och sen kunde man vara helt nykter egentligen, man ville bara vara som alla andra helt enkelt. Allt för att kunna lägga upp ett test på bdb som innehöll typ frågan: Hur ofta dricker du alkohol och så svarade man typ: Iblaaaand. Så drack man en gång på ett halvår ;PppPppP. Oh boy, have I been there. En annan ska ju ut till Majbrasan och hänga som man gjorde typ 08. Jag vet vad ni tänker nu.. "hon är så tuff". Men jag vet! Fast seriöst då, ikväll blir det partey fast ett lugnt sådant för min del. Bara chilla lite, umgås ni vet. Jag längtar bara efter att få fixa mig sådär extra fint och sätta på mig min "outfit" för ikväll! Jag dör för den klänningen, den är så läcker.

Åh vilket otroligt oseriöst inlägg det blev men jag är hellre oseriös (för det är sådan jag är) än leker seriös och glad när jag inte är det. Då blir allting bara fake och sånt gillar vi inte!
Var dig själv, för alla andra är redan upptagna.



Det här då JAG: Josefin Strandberg. Fortsätt läsa min blogg, I KNOW YOU LÖV ME.


Du finns alltid i mitt hjärta, i mina tankar och i hela min kropp. Det kommer aldrig att finnas någon som du och det är jag helt säker på. Jag ångrar ingenting och det vet du! Tack för den underbara tiden vi hade, 1 år och 9 månader. Det var du som tog ner mig på jorden, visade mig vad kärlek och lycka är. Det är jag evigt tacksam för. Du är den bästa personen jag någonsin kommer att ha lärt känna. Jag älskar dig oavsett detta.
Jag kommer alltid att älska dig Adam Smith.

Just nu vill jag bara ställa mig och skrika rakt ut. Jag vill få svar på en hel del frågor, som t ex. vad fan det är för fel på mig? Och varför allting känns så himla konstigt just nu. Jag vill inte träffa någon, vill inte vara med mina allra bästa vänner. Vill inte prata med någon, för det är ingen som förstår. För jag gör det inte själv, jag förstår inte heller vad mitt j*vla problem är. Du borde lyssna på honom, åh fattar du inte det?! Varför förstår du inte att han har helt rätt. Jag vill inget annat än att du ska förstå det, och att jag önskar att det inte vore så att han hade rätt. Men han har det. Och det är bara att ta den smällen. Sanningen gör ont, men en lögn gör ondare. Du borde gjort som han sa, när du hade chansen.

Kan man spola tillbaka tiden? Finns det någon "spola tillbaka" knapp som man kan använda när allting blivit fel? Om den finns, skulle jag vilja använda den nu. Jag skulle ändra på en hel del misstag jag gjort. Och jag skulle stanna tiden i det läge där allting var som lyckligast. Om det bara vore möjligt. Om det kunde gå. Om någonting kunde fungera som det ska just nu vore det ju bra. Kan inte ens glädjas åt att vi typ äntligen fått huset sålt. Jag kan inte. Jag försöker och det funkar inte. Vad är det för fel på min kropp just nu? Varför låter min hjärna alla idiotiskadummaihuvudet tankar ta över? Varför säger inte mitt hjärta sådana saker jag vill höra? Varför denna drastiska händelse? Jag vet inte vart allt som hänt nu kommer leda mig, men jag hoppas att det leder till något gott. Efter regn kommer solsken, eller är det inte så det är meningen att det ska funka?

Men ändå, jag vill inte något av det här längre. Jag vill ha dig, er.. så som det var förut. Jag önskar att jag kunde spola tillbaka och inte göra det jag gjorde. Jag önskar att allt vore annorlunda. Att jag vore en bättre människa. Som faktiskt förtjänar er. Men jag är ledsen, jag är inte Einstein. Jag har ingen tidsmaskin och jag kommer nog aldrig kunna uppfinna en heller. Jag är bara en typisk 15 åring som gjort ett, eller flera misstag. Jag är bara en 15 årig tjej med en hel del tonårsproblem.. i mängden.