Har vart vaken sedan straxt efter nio imorse och ätit frukost framför nyheterna kring räden i förorten Saint-Denis utanför Paris. Tydligen har fransk polis gått in och gripit/skjutit ihjäl terrorister i ett lägenhetsområde. Hur läskigt för grannarna? Kan knappt tänka mig hur illa till mods de måste känna sig när de vet att terrorister bott bara ett stenkast från de själva.

Kan liksom inte slita mig från TV. Jag är så otroligt rädd för detta men samtidigt så blir jag både arg/ledsen pga detta. Känslorna angående ett tredje världskrig snurrar i huvudet, tänker på min kära lillasyster som får växa upp med vetskapen och skräcken kring detta. Jag menar, jag växte upp med USA:s krig mot Irak/Afghanistan efter 11e september, men det rörde liksom inte Sverige och Europa på det sättet. Åtminstone inte för vad jag märkte av i min unga ålder. Själviskt kanske, men nu är även Europa drabbat. Hela världen är i skräck och jag är fruktansvärt nervös över att flyga över dessa länder i vinter. Hur är läget i Asien? Kommer det komma dit på riktigt också?

Men på samma sätt kan vi inte sluta leva. Rädslan ska inte få ta över. Men klart att man är rädd, man vore dum om man inte var rädd.


Kommentera

Publiceras ej