Är det något jag är expert på är det att nedvärdera mig själv och inte inse vad och vem jag är värd.
Jag har alltid sett kärlek som något otroligt fint. Även om jag är duktig på att berätta för mina vänner hur mycket jag ogillar att hålla hand eller ligga sked när man ska sova. Eller par som måste "äta upp" varandra på gatan. Men det är bara jag, och det är absolut inget fel med detta. Men kärleken i sig, ja den är fantastiskt vacker. Och jag tycker att man ska söka sig till kärleken, och till de människor som vill ge dig kärlek. Men man ska nog inte söka efter kärlek i sig. Den där personen som du vill dela allt med. För jag tror att det är då det lätt blir fel. Åtminstone är det så för mig.
Jag vet egentligen inte vad jag gör för fel. Jag vet inte om jag utstrålar låg självkänsla. Att jag är en öppen bok som gör att de killar jag träffar förstår att jag är "lätt byte". Jag menar, hur mycket jag än ogillar att erkänna det, så självklart vill jag att någon ska gilla mig. Att någon ska vakna och sakna att jag ligger där brevid, eller att någon ska ringa mig och undra hur min dag vart - och tvärtom. Självklart vill jag det. Och när jag träffar någon som inte ger mig det, (och som inte tillåter mig att ge den sortens omtanke tillbaka), så beskyller jag mig själv.
För jag är feg. För att jag inte vågar säga att jag vill mer. Att jag förtjänar MER. För det gör jag. Det gör vi alla.
Men istället fortsätter jag träffa dessa killar som inte kan ge mig vad jag vill ha. De som antingen stängt av de känslorna, eller som bara ser mig som ett sent samtal de kvällar då de tagit en eller två öl för mycket och de känner sig ensamma. För vem är jag att tro att jag skulle förtjäna någon som bryr sig om hur jag mår? Vem är jag att tro att någon skulle tycka om mig på det sättet?
Jag vet att jag bara är 20 år. Hela livet ligger framför mina fötter. Och att jag snart ska ut på mitt livs resa. Men den här känslan av att känna sig otillräcklig skrämmer mig så mycket. Och den har fått mig att inse att jag visst förtjänar bättre. Och om någon människa, kille som tjej, får mig att börja tro annat. Är denne inte värd att ödsla mer energi på.
1 kommentarer
Namme
24 Nov 2015 22:33
Sist jag va kär, så tror jag att det var när jag gick i gymnasiet, men det fanns nån gång, någon jag skulle dö för, förlängesen.
Kommentera