Såå... Det känns lite som om någon har råkat komma åt stoppknappen i mitt liv. För just nu står jag seriöst still. Och det är så frustrerande att jag tvingar mig själv att inte brista ut i tårar var och varannan minut. Inte för att jag är speciellt ledsen, men just det här faktumet att allting bara står still och rullar på repeat liksom tar ner mitt humör. Jag är inte taggad på någonting, förutom gymmet möjligtvis. Dit har jag faktiskt orken att dra, men skolan, utgångar, umgänge. Jag vet inte vad det är med mig, men jag är bara så trött på allt. Ibland kan jag till och med känna mig trött på att spendera mina kvällar ensam i min säng, vilket jag i vanliga fall bara uppskattar otroligt mycket. Känner mig desperat och ensam, fast det egentligen är det minsta jag är. Jag vill definitivt inte bara ha någon för att inte känna mig ensam, been there done that
 
Men ja, just nu står jag still. Är snäsig, trött hela tiden, omotiverad på både skola och fritid. Hoppas det bara är en fas, och hoppas att jag snart hittar något som får mig på fötter igen. I helgen är det Lights, är fortfarande inte taggad för allting är så jävla rörigt ändå. Herregud vad bitter jag är. Dock får jag träffa Jessica som jag inte sett på flera veckor, och också Emma G som alltid får en på bättre humör (och som jag antar läser det här haha). Det är väl det som får mig att ta mig i kragen för tillfället. Men just idag skulle jag verkligen bara behövt en kram.
 

Kommentera

Publiceras ej