Josefin Strandberg

Läser gamla, privata texter som jag har gömda på ett speciellt ställe just nu. Texter som får ångesten att komma krypandes och illamåendet att sätte sig i halsen. Texter som än idag får mig att gråta, som dem fick när jag skrev dem. Den där smärtan jag hade när jag skrev ner allt det där lyser rakt igenom och in i mig igen. Vill aldrig mer känna den där smärtan.. men just nu känner jag mig nästan förtjänt av det.

Det man inte kan få är nästan alltid det man vill ha. jag vill ha..